tetraedro
Saltar á navegación
Saltar á procura
Galego
Etimoloxía: do grego antigo τετράεδρον.
Pronuncia: /tetɾaˈɛðɾo̝/ (AFI)
Substantivo masculino
tetraedro (sg: tetraedro; pl: tetraedros)
- (Matemáticas) Poliedro regular de catro caras triángulos equiláteros.
Traducións
- Castelán: tetraedro (es).
- Francés: tetraèdre (fr).
- Inglés: tetrahedron (en).
- Portugués: tetraedro (pt).
- Ruso: тетраэдр (ru).
Castelán
Substantivo masculino
tetraedro (sg: tetraedro; pl: tetraedros)
Portugués
Substantivo masculino
tetraedro (sg: tetraedro; pl: tetraedros)